En rolig grej med Niclas är att han ibland fastnar med blicken. Han stirrar tomt samtidigt som han har öppen mun. Vissa skulle väl säga att det är en charmig grej som tonåringar brukar göra - man boksstavligt tappar hakan som om man sett något alldeles hänförande. Kanske ett par sjysta tutor, fina bilar eller (i Niclas fall) sällsynta pokémon-kort. Själv tycker jag bara att det ser vidrigt ut.

Idag hände något annorlunda. Niclas hade insett att han fått kondition som en elefant. Därför följde han med till IKSU för att träna.

Väl i omklädningsrummet fastnade han med blicken igen. Stirrade tomt ut. Han såg ut som han nyss bevittnat någons död. Jag tänkte väl att det var alright, eftersom det är Niclas och Niclas gör så. Men sedan märkte jag att mitt framför honom stod en vältränad man med en blasfemiskt stor mammutballe och torkade sitt hår.

Det kändes plötsligt helt olämpligt att Niclas sjönk in i sig själv just då. Det tyckte nog mannen också. Ja, visst är det lustigt hur normalitet plötsligt övergår till något riktigt jävla obehagligt ibland?


Här försöker jag med mitt mimspel illustrera hur Niclas ser ut när han sjunker in i sig själv.


Och den här bilden brukar jag använda som visningsbild när jag vill se extra GÖLLIG ut. Plutar lite på läpparna, höjer lite på ögonbrynen och tänker "This is a profiler!"

/Vicke-Hallon

2011 var året då jag blommade ut från att vara kille till man. Jag lärde mig laga avancerade maträtter(köttfärssås, skinksås och pasta carbonara) utan recept. Min skäggväxt tog fart och liknar nu snarare en tät kaktusväxt än den tidigare pubbe-varianten. Jag har även skruvat ihop möbler och blivit händig.

Men i ärlighetens namn känns 2011 så långt bak i tiden. Jag minns det knappt. Samtliga 365 dagar är som en dimma för mig. Vilken jävla tur att jag införskaffade mig en iPhone ändå! Annars vet jag inte hur jag skulle sammanfatta året. De flesta av bilderna i mobilen är av obetydlig karaktär, men jag har valt ut de fotografier som sa mig någonting om året. Om det jag kommer minnas hela mitt liv. Allt det där som verkligen betydde något.

Så! Här är mitt 2011 genom telefonen (utan någon som helst kronologisk ordning):

Bilden ovan tillhör egentligen inte mig. Jag hade en liknande, men dock av usel kvalité. Därför stal jag den av rosson.eu. Fotot föreställer landslagsskidåkaren Robin Bryntesson, när Radio Jämtland sände en hel dag från min hemort. Robin segrade i armbrytning mot junior-världsmästarinnan. Och det var väl kul att han fick vinna nån gång, även fast det var i fel sport och mot fel kön. Men lika kul för det! Hurra!

Niclas flyttade in till mig under hösten. Han hade bestämt sig för att börja plugga. En kväll kom han inte hem innan tjugotvå som han annars brukade. Hade han blivit rånad? Utsatt för våld? Rånmördad? Jag sket i vilket och gick till sängs.

Men när klockan slog 03.30 rycktes dörren upp. Niclas stod i dörröppningen och försökte smyga in. Det tog inte lång tid innan han föll raklång i hallen, och landade mjukt på hans bordell-madrass.

Han hade druckit två och en halv folköl. Blev tokig och rev sönder inredningen inne på Allstar. Skrek högt från renmarkstorget till vasaplan att alla var fascister efter han blivit utslängd. När han däckade medvetslös på den där madrassen, sov han nitton timmar i sträck. ”Jag har druckit folköl sedan jag var elva, men inte varit med om något liknande.” sade han.

Människor har frågat mig, angående mitt senaste inlägg där jag jämför barn med fulla människor, om det verkligen existerar vuxna personer som kletar skit överallt. Det tog tid för mig att komma på ett gott exempel, men efter ett tag kunde jag erinra mig en händelse som tog vid någon gång under min gymnasietid.

Det var en av mina klasskompisar som hade en större get-toghetering under en av de större festhelger som gick av stapeln. Människor blev såklart rätt berusade. Plötsligt blev en gäst riktigt skitnödig under kvällens gång och gick (som sig bör) på toaletten. Väl där fick han bus i blicken efter att han uträttat sina behov, om man utgår från sägnen. Därför struntade han i att spola ner sin avföring i avloppet, och började istället att smeta ut skiten över väggarna och golvet.

n' that's some nasty mo fo country ass shit, yaow!

/Vicke-Hallon

ps. sist jag hörde kör han nu maskiner i skogen. men det är jag ju såklart osäker på. ds.

Alla har vi väl drömmar, eller hur?

Kanske är precis du en av dem som morgonpromenerar med din favoritartist i öronen och föreställer dig själv på en stor scen, sjungandes på just den musik som strömmar ut genom högtalarna.

Eller är du den som kommer på dig själv framför badrumsspegeln, när du går igenom vilka du ska tacka för oscarsstatyetten OM du skulle bli tilldelad den i år.

Men vafan, du kan ju vara en sån som bara önskar att du hade en lycklig familj med massor av barn, hundar och kanske en röd sommarstuga i en idyll nära dig.

Hur som helst har jag själv funderat över min egen dröm. Jag har sedan länge färdigställt bilden som visar var jag vill se Vicke-Hallon om 15-20 år. Det största problemet har dock alltid varit, kanske som med många av er andra, att jag aldrig riktigt vågat prova förverkliga drömmen. "Man ska vara realistisk", säger man till mig. "Du skulle passa så bra till de o de o de.." hör jag.

Det kanske tog tid för mig att inse, men vem fan har sagt att det är dumt att åtminstone försöka uppnå någonting? Vi alla vet ju egentligen att jag inte kan sitta i ett lärarrum kommande fyrtio åren. Måhända att jag skulle klara av yrket, men det skulle endast leda till att jag blev mer och mer bitter för exakt varje luciatåg jag genomför. Mer rutten för varje skolavslutning jag sätter ihop. Mer hatisk för varje friluftsdag. Tillslut nedbruten för att jag aldrig försökte mig på det jag mest av allt ville göra. Men tänker fan inte bli bitter.

Därför, mina damer och herrar, vill jag härmed meddela att jag har slutat på lärarprogramet. Istället påbörjar jag en journalistlinje till hösten. För det är mitt verkliga kall.

Det stämmer! Medan du fortsätter mima till din musik, ska jag bli den störste skribent världen skådat! Och när du fortfarande ser ut som ett mongo framför den där badrumsspegeln, kommer jag att hänrycka resten av folket genom radio, teve och press. Också du då, som snart ska sitta i en solkig soffa med parabolflint och onanera till amatörporr. Det är just du som ska ejakulera över tidningsomslaget som pryds av mitt hånfulla, lätt retuscherade ansikte ska stirra på dig med stora ögon. För då har jag erövrat medievärlden. Just för att jag vågade.

Men först ska jag laga blodpudding och själv slita lite gött i ballen.

/Vicke-Hallon

Är inte det här en jävligt grym låt från en dom bästa skivorna som producerats i detta penisformade land, eller är det jag som är helt dum i huvudet?!

I helgen begav jag mig till Östersund för att titta på en drös med artister. Jag tänker inte skriva så mycket om händelsen, eftersom det mesta är högst konfidentiellt. Men håll i hatten! För här kommer ett par bilder jag knäppte med min värsta coola iPhone 4 som kostar mig ungefär sjuhundra kronor i månaden de kommande två åren. (Jävligt värt. Verkligen.)



När denna bild togs var vi på väg hem till vår sovplats. Plötsligt började vi konversera med två damer som hade den absolut den charmigaste dialekten jag någonsin hört. Ja, för att vara ärlig fick jag passionerade, kärleksfulla tankar och planer när jag talade med kvinnan till vänster på bilden. Niclas däremot hade ju bara en sak i huvudet som vanligt när vi träffar på ett par tjejer på fyllan. Han ville nämligen leka gissningsleken. "Kom igen nu! Gissa vad vi heter då! Kom igen, kom igen!" Och tro på fan, men kvinnomänniskorna gissade på första försöket att jag hette Viktor. Så har alla gissat i sommar, och jag måste verkligen se ut som en Viktor. (De trodde f.ö. att Niclas hette Linus. HA HA HA)



På lördagkvällen träffade vi Pierre Bryntesson, lillebror till den där skidkillen som kan stå på händer på TV. Tänkte först inte lägga ut denna bild eftersom jag ser så sjukt gay ut. Gjorde det ändå. (Appropå det så kysste jag ju faktist en kille som ville bråka med mig och tyckte att jag var en jävla bög va. Jävlar vad paff han blev. Han stod  liksom och stirrade rakt ut i luften som om han just bajsat på sig.)



På söndagen övertalade Niclas mig att stanna tills aftonen för att åka bil hem med honom istället för buss. Han kände sig så ensam annars, berättade killen. Så vi gick på ett kebabhak och köpte en såsig snabbrätt till bakismat. När vi åt kunde jag inte sluta titta på Niclas. Han hade nämligen sås på hakan, och fastän han talade hela tiden kom inget svar från min mun.  Jag kunde ju inte sluta stirra på såsfläcken. Den gjorde mig lite irriterad, och tog all fokus från konversationen. Ville bara liksom göra som min morsa gjorde på mig (för många år sedan) innan hon lämnade av mig på dagis. Rycka en servett och gnugga järnet i nyllet på honom som om jag slipade en smörkniv med sandpapper och sedan fukta fingrarna med saliv för att torka av sista matresten runt käften. Men det gjorde jag inte. Istället kom hans lillasyster Emma, som vi ju faktist följde med till Östersund. Damen hade försvunnit spårlöst under helgen och gjort sig okontaktbar. När Emma senare förklarande att hon träffat en kille som berättat för henne att han skaffat en rökmaskin till sin lya, hade hon liksom inte sett någon anledning till att hänga med oss. "Men hallå! Han hade ju RÖKMASKIN!" sade hon när vi berättade om hur oroliga vi varit för henne.

Slutligen vill jag säga att det här har varit en av de roligaste helgerna i mitt liv. Nu blicker vi framåt mot festivalen Urkult! Där ska jag fanemej se Jose Gonzalez, dricka pissljummen öl och knulla i tält. Livet på en pinnjävel!

/ Vicke-Hallon

Fick en plötslig lust att skriva om Anders Bryntesson från Rossön. Vet inte varför, men det har absolut ingenting att göra med det faktum att jag, innehavare av Strömsunds kommuns mest läsvärda och populära blogg*, kom in gratis på dansen som tog plats under bäverloppshelgen. Den dans som generöse Bryntesson själv arrangerat.

Ja, för visst har väl han förtjänat detta epitet som den generöse mannen i byn. Jag själv skulle beskriva honom som en bygdens motsvarighet till Don Corleone från filmen Gudfadern.

Anders, i folkmun mer känd som "ABOR", är mannen som innehar flest "mandat" i byn. Han är den som kontrollerar skogsmarknaden med sitt företag (ABOR skogstjänst), styr turismflödet via sitt motell, sköter om knegarnas lunch tillsammans med sin fru på byns gatukök och det är HAN som möjliggör bygdens alkoholkonsumtion i sin bar. Ja, tvivla inte en sekund på att anlita honom om ni behöver skogsvård, en matbit till lunch eller om ni vill bli dyngraka en lördagkväll! Kontakta honom på 070 - 260 03 13 för mer information.

Hur som helst! Jag ser honom varje morgon stå vid sina marker när han blickar ut över alla sina otaliga skogsplantor. Där står han och boffar en cigarill. Sedan vänder han sig om. Böjer sig ner. Klappar sina barn på axlarna. Börjar mumla med rosslig röst på klassiskt Marlon Brando-manér; "En dag mina barn. (hostar) En dag blir allt det här ert. (hostar mera och fimpar ciggen) Då vilar allt på edra axlar". Så sträcker han ut handen och snurrar ett varv för att visa hela sitt konungarike.

Konungariket Rossön.

/ Vicke-Hallon

 Tryck på play-knappen innan ni läser, och skruva upp volymen rätt högt. OKEJ!? Bra!

Imorgon går bäverloppet av stapeln i Rossön. I många öron låter det som en norrländsk variant på tjejmilen, men så är inte fallet. Det är en helt vanlig löpartävling.

Jag ska vara med. Kom och heja, det blir ju kul.

/Vicke-Hallon


Se, en sån catchy maskot! Helball!

Filmen "Seven" (vissa hävdar att den skrivs ut som "Se7en", men skit i det) visas ikväll på TV4. Det är en av mina favoritfilmer, och förmodligen den enda tvåtimmarsperiod som Brad Pitt faktiskt gör sig förtjänt av sitt rykte och sina kvinnor som passerat honom. Jag minns speciellt en scen från filmen. Den när Pitt och Morgan Freeman hittar ungefär världens fetaste man, som tråkigt för nog honom blivit utsatt för ett bestialiskt mord. Ja, där ligger han över matbordet, fastbunden i köksstolen och kvävd i sina egna spyor.

Konstapel Pitt konstaterar att här har ju ett mord begåtts, varpå Freeman pekar på att han blivit tvångsmatad till döds av någon som måste verkligen leva med en sexuell avvikelse, alternativt en psykisk störning.

Påminner lite om här hemma i Rossön faktiskt. Varje morgon kommer morsan och Ronny med tio liter jordgubbar som de bär med sig en vit hink. Så säger de "Ät! Ät för helvete! Ta jordgubbar och mjölk! Lite grädde också.". När jag berättar det för människorna på byn vattnas det i deras munnar. Sedan säger de alla att om man bara kunde få leva i en sån lyx! Men sedan kommer jag hem till lunch. Då serveras det jordgubbar, och jordgubbar endast. När jag slutligen blir mätt knyter Ronny fast mig med rep, och mamma trycker sina nävar fulla av bär mot min mot och ropar "Gapa! Nu kommer lastbilen med jordgubbar, gapa då!".

Men jag vägrar att gapa, och till middag har Ronny lyckats bänt upp mina käkar. Då kastar han in jordgubbar och skrattar samtidigt, sedan fyller han min strupe med hemmagjord jordgubbskräm medan mor samtidigt står beredd och kletar jordgubbssylt över mina ögon.

Så är det. Och här skulle väl även Pitt och Freeman börja spekulera. En psykisk störning? Nja. Sexuella perverteringar? Nej, inte det heller. I själva verket är det så vi visar kärlek i vår familj, och nu lämnar vi det så.

Jordgubbar.

/ Vicke-Hallon